skrevslickande

-Varför är jag inte som alla andra?

-------------------------------------------------

Jag gillar att va udda på de bra sättet men jag är less på att vara så sjuk, varför är min kropp så svag jämfört med andra?

Redan som liten har det vart läkar besök hit och dit inläggning på sjukhus hit och dit, astma,krup, kvalster allergi, jag operera polyper, halsmandlar, födelsemärken.

Jag fick senare problem med fötterna, fick träffa en läkare som sedan sluta med operation

Senan under fötterna var för kort dom skulle dela på den under båda fötterna samtidigt.

Operationen misslyckades jag kunde inte stå upp på ben med kryckor på 1 månad, sen hoppa jag på kryckor i tre månader.

Hade ständig smärta i fötterna

fick gå på sjukgymnastik, testa akumpuntur, prata med psykolog och fick även veta att jag hade fått en närvsjukdom som hette CPRS,  en tuff sjukdom som man får lära sig leva med ständig smärta.

Men dom försökte hjälpa mig vi gjorde en och samma operation 4 gånger, men det hjälpte inte.

Jag fick sluta med kickboxning, mitt mvg i idrott sjönk till g.

Jag kännde sån PRESS PRESS PRESS!!

Jag tappa kontakt med vänner för jag hade alltid ont i fötterna, jag kunde inte komma upp ur sängen vissa dagar, min familj fick bära och släpa runt mig, jag svimma pga smärtan i fötterna.

Jag ville så mycket men kunde inte göra det jag ville.

Och mitt i allt dehär vart det bara värre helt plötsligt från tomma intet föll jag ihopp fick åka in akut till sjukhus, fick ligga inne i två dagar med morfin och dropp ingen visste vad "felet" var på mig kassa blod värden osv var det ända dom såg.

Fick åka hem för dom inte hitta fel.

Problemen fortsatt jag fick gå igenom dom hemskaste undersökningarna jag någonsin kunnat tänka mig att man kan gå igenom.

Skolan föll

Jag va ifrån skolan, jag missade så otroligt mycket.

Och när jag väl va i skolan orkade jag ingenting kroppen va så svag men jag ville bara vara glad.

Ingen kunde nog tro att jag gick igenom de jag gick igenom.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag fick även under denna tid gå på test för dyslexi (de man inte kan stava till om man har så man måste googla på de haha) det visade sig att jag hade svår dyslexi, visst vare skönt att få svar men va faaaan kände jag mamma hade kämpat i flera år för att jag skulle få testa mig, men fick först veta i 1:an i gymnasiet att jag hade de, så tack till alla er som jag har fått kollat av annars hade jag nog inte kommit in på fordon!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag minns en dag när mamma ringde mig läkaren hade ringt henne, de va akut om mig vi skulle in direkt de va jävligt alvarligt.

Jag trodde jag skulle dö att jag typ hade cacner och några få dagar kvar och leva.

Läkarn fråga hur jag mådde om jag ens kunde stå, mina värden va så katastrofala så hon förstog inte hur jag kunde så upp.

Dom skicka ut mamma och typ korförhörde mig om jag svälte mig själv.

De va så tufft jag grät ingen trodde på mig..

Jag rasa ner i vikt, läkarna och mamma kännde panik över mig, jag åt inte och jag sov inte.

Mitt humör dala jag vart världens BITCH!

Jag fick tillsist min "dom" jag led av IBS en vanlig sjukdom som många lider av.

Men jag acceprerar inte den sjukdommen för att de känns som bara för att dom inte hitta fel på mig så fick jag den sjukdommen.

Jag är inte som andra IBS:are de märkte jag när jag fick gå på IBS skola...

Läkarna pula i mig massa mediciner, jag fick träffa psykologer, jag kännde att allt va meningslöst,

jag skulle aldrig få stå och mecka varje dag i en verkstad utan jag skulle ligga och ruttna i en säng.

Men jag fick praktik på toyota och vågade stå ut med mer smärta, jag fick lära mig massor där, jag trivdes.

Efter fyra år av ständig smärta i mina fötter fick jag det glada beskedet jag skulle få göra en till operation... WOHOOOOOO SÖVAS IGEN!!!

Jag skulle få en ryggstimulator, som skulle ge elstötar för att minska smärtan, det funka och operationen delades upp i två operationer.

Ryggstimulatorn är helt underbar jag har fortfarande väldigt ont dagligen, men jag klarar av vardagen mkt bättre tack vare denhär underbara manick!

Tack vare den kunde jag tjäna in pengar, jag jobba på en nattklubb på helger, dela ut reklam på helger och praktiserade på toyota. Fullt ös hela tiden.

Men ändå skrek min kropp på hjälp jag mådde så dårligt men jag vägrade låta kroppen vinna över mig, tyvär vann den väldigt mycket över mig, jag hade fortfarande mycket frånvaro från skolan, men det var inte i närheten av hur det va tidigare.

Till sist kom ljuset i mitt liv Denis Celo

han fick mig att våga komma tillbaka, våga bry mig om mig själv och lyssna på min kropp, våga äta igen och speciellt inför folk, jag gick upp i vikt, läkarna såg förbättringen.

Utan Denis hade jag nog inte lyckats tagit studenten, fått sommar jobba på toyota och fått vara kvar på toyota, för när jag träffa han igen växte min vardag tillbax mer och mer.

Jag gick ut utan att känna rädsla för att nån skulle skada mig, gick ut utan oro för att jag skulle falla ihopp, det vart roligt att gå omkring bland människor igen.

Nu sitter jag med en tå som värker jag har opererats för nageltrång de är infekterat och jag har fått penecelii, jag har en tå kvar bara *suck*

Är jag född med otur?

Äre så att vi som inte vill ligga på soffan utan vill jobba och vara sociala äre så att vi får ligga där och ha ont?

Jag önskar att jag var som andra människor.

Jag vill inte lida av IBS,CPRS jag vill inte vara mer infektions känslig än alla andra, jag vill inte känna mig som en 90 årig gammal kärring osv osv..

Men TACK TACK TACK Denis du rädda mitt liv! <3

Och TACK TACK TACK till toyota shit tänk att jag fick börja praktisera där helt underbart jag är så lycklig!

MEN jag har inte bara otur utan jävligt mkt tur oxå, underbar pojkvän, underbar familj, underbar hund och underbart jobb.

Trots att mitt liv består av sjukdommar, tingsrätter, poliser, smärta medeciner och sorg

så är jag lycklig att jag lever, för jag lever de livet jag vill leva

jag får stå i en verkstad om dagarna och skruva, jag får komma hem till min underbara pojkvän som är så bäst, jag får träffa min underbara familj och hund.

<3